I dagsläget är ca 270 folkbibliotek anslutna till Elib, som är den dominerande leverantören av e-böcker till bibliotek. Utöver Elib finns det i Sverige även Publit/Atingo som ny leverantör, samt en del andra källor med fri litteratur (exempelvis Litteraturbanken och Dramawebben). När det kommer till engelsk litteratur finns det flera olika leverantörer som förser bibliotek med e-böcker inom skön- och facklitteratur samt en rad andra källor som tillhandahåller fri litteratur.

 

E-böcker kan sällan lånas via bibliotekens egna gränssnitt utan man hänvisas till sidor utanför biblioteket. I undantagsfall har bibliotek valt att utveckla en integration (mot Elib specifikt), en integration som då måste utvecklas och underhållas för respektive leverantör och bibliotek. Som låntagare fungerar det digitala biblioteket alltså snarare som en portal till en rad tjänster man får tillgång till via sitt lånekort, tjänster med olika villkor, gränssnitt och begränsningar.

 

När låntagaren hittat sin bok behöver man ofta ett Adobe-ID samt särskild programvara (olika beroende på hur du vill läsa boken) för att läsa boken. Misslyckas man med något steg i processen så att boken försvinner får man gå tillbaka till biblioteket för att låna om den, vilket inte är möjligt om man fyllt sin aktuella kvot. Då får man antingen kontakta biblioteket och be någon att manuellt gå in och stryka boken eller vänta i en vecka för att få lov att låna en ny.

 

Resultatet av ovanstående är (förutom att många låntagare aldrig lånar sin första e-bok och frustration hos många som lånar) att bibliotekarier ofta drar sig för att rekommendera e-boken, trots de fördelar som finns. Många biblioteks webbplatser lyfter instruktion framför inspiration. Den unika kompetensen, och förmedlingen, går förlorad.